sensationmary

Jag sitter och kollar, ja faktiskt mig själv rakt i ögonen. Snacka om sanningens ögonblick. Jag hör viskandet bakom mig i en slags arabisk ton. De drar i mitt hår pekar och påpekar hur det ser ut, antar jag. Jag är hos frisören och ska fixa mitt gråa hår. Jag blir redan från första sekund uppläxad om hur det är mitt fel att jag har blekt mitt hår för många gånger. Inte deras fel, mitt fel. 3 mot 1. Jag ställer in mig på att det kommer bli svårt att övertala dem att få det som jag vill. Jag ser mig själv resa mig upp och ge dem en fet smäll och skrika. Men jag sitter kvar, sväljer skiten. Det låter kanske ganska dramatiskt men det är meningen också. För att få fram rätta känslan. Tillslut så lägger de massa skit i mitt hår, tvättar det och när de har tagit en timme så börjar mina gråa skiftningar försvinna. Jag är ganska nöjd över hur det blev. Men jag lär aldrig mer gå till Salong Figaro.

Nu ska jag ta bilen in till stan. Shoppa upp min lön och antagligen gå på street igen!
Ulrika jobbar så hon kan inte följa med. Första dagen på hennes nya jobb så vi får hoppas att det går bra.

Ciao