Bluuurr
Igar insag jag verkligen en sak. Hostel ar verkligen skit. Eller jag har en slags Hat/Karlek till Hostel.
Man traffar mycket manniskor nar man reser men det ar verkligen ett fatal som har varit akta vara. Det finns sa manga som ar "fejk".
Det finns en kille som heter Scott har. Och han ar sjalvklart for scottland. Och vi satt och pratade i flera timmar om andra saker an vadret. For med alla andra har pratar man exakt bara om vadret. Och det var sa himla skont att prata med nagon som hade lite hjarna. Han var verkligen pa samma vaglangd som jag. For det senaste dagarna har jag kant mig ganska nere. Ibland kanns det utan anledning, men igar sa fick jag verkligen svaret pa varfor. Manniskor utan drommar och framtidsplaner som bara glider med och lever det sa kallade "hostel livet". Manniskor med ingen potential. Jag blir inte "tillfredstald" i langden med dessa sortens manniskor. Min hjarna gar verkligen pa lagvarv i alla konversationer. Men med scott kande jag verkligen att jag faktiskt fick anvanda min hjarna ordentligt.
jJag kanner att aven om ni har "kant" varann i enbart nagra veckor sa kanns det som att han verkligen ar en van som ligger varmt om hjartat.
Vi pratade om ensamhet och vanner. Och just nu sa kanner jag mig ibland lite ensam. Inte att jag inte ar omringad med manniskor for det ar ma hela tiden och alltid har man nagon att prata med. Men att prata med en riktig van eller nagon som verkligen kanner dig utan och innan. Inte behova bevisa hela tiden hur rolig man ar for att fa vanner.
Caroline aker hem snart. Emmy kom till perth nu och vi ar bra vanner. Men om vi skulle ga skilda vagar sa vet jag inte om jag skulle klara av att resa sjalv. For det vet jag inte om jag skulle klara. Eller jag skulle nog klara det, men om jag skulle ha lika roligt, vet jag inte... Men det ar manga som ofta reser sjalva och sager att det ar nog det basta alternativet. Vi far se hur detta gar i framtiden och vart mina fotter gar harnast..
Under min tid i Austalien har jag insett att jag ar en tankare. Tanker antingen for mycket eller for lite men alltid tankandes. Och jag ar stolt over mig sjalv och hur jag ar som person. Ibland tvivlar man pa sig sjalv men oftast sa vet jag att jag valjer ratt val. I slut andan. Och det stammer som alla sager. Man forandras som manniska och far en hel del i bagaget nar man reser. Och det har nastan bara varit positivt.
Jag ar sa glad att jag tog beslutet att resa. Ordentligt. istallet for att borja plugga direkt efter gymnasitet som vissa gor. For jag vet att de kommer angra sig. Aven om jag angrar att jag stannade i Melbourne lange sa har den basta tiden faktiskt varit dar. Jag traffade Milo, Derek och Gordon. Vanner som ligger mig varmt om hjartat. Plus att jag hade fruktansvart roligt.
Har i perth har jag ocksa haft fruktansvart roligt och vi har hamnat i ett super bra gang pa hostelet. Men det har varit ganska svart i Perth ocksa. Saknaden av alla i Melbourne, Carro aker hem snart och framfor allt svarare an jag trodde att lamna min Milo.
Jag vet att inlaggen blir trakiga som fan att lasa ibland pa bloggen. Nar man skriver om stranden eller festandet. For att riktigt forsta maste man ju faktiskt vara har. Jag lovar, jag ska battra mig och forsoka fa ut mina tankar pa tangentbordet lite mer ofta.
Puss och kram
Puss och kram
